NYTT KAPITEL
Ibland fattar jag inte med mitt eget liv. Jaru, allt blir bara fel. Tänkte kliva in i det riktiga livet, och se vad som händer. Lägga alla bråk bakom mig. Är fortfarande på den nivån som kallas 'mobbningsnivån'. Hoppas jag byter nivå snart. Men jag är säker på att det inte kommer hända. Jag kan inte lämna alla mina bråk bara sådär. Bråken måste få ett slut. Men jag vet inte hur. Jag vill kliva in i en ny nivå, för att nå de jag vill nå. Men om inget förändrats då blir jag bara sur och ledsen. Så nu är jag arg på mig själv för jag inte kan lägga saker åt sidan, och börja om på nytt. Men det går inte för mig. För jag är som jag är. Ta livet så. Jag kommer alltid att gå bak i livet, känns så iallafall. Men får jag slut på alla bråk så byter jag håll, och går framåt.
Jag är personen som kämpar för sitt liv, och inget annat. Tjejen som försöker att lägga saker åt sidan, men det går inte. Tjejen som känner sig utanför. Tjejen som blir tvingad till saker. Tjejen som vill dö ibland.
